Igår kväll var jag på en intressant föreläsning på Da Capo, Göteborgs universitet, här i Mariestad.
Ullervad Leksbergs hembygdsförening var samarrangörer.
Det var Roland von Bothmer, som bland annat är professor i kulturväxternas genetik och förädling vid Sveriges lantbruksuniversitet, som var där och berättade om vikten av att bevara våra gamla kulturväxter för framtiden.
Kulturväxternas genetiska variation kan vara avgörande för framtiden och en förutsättning för en hållbar utveckling. Han berättade att de riktigt gamla odlade sorterna är viktigast för ett framtida förädlingsarbete, eftersom de uppvisar större variation i det genetiska materialet.
Han är också verksam vid Nordiska genbanken och dess samarbetsprojekt The Global Seed Vault på Svalbard. Man skulle kunna kalla det för ett bankfack för världens fröer, vem som helst kan be att få sina fröer bevarade för framtiden i genbanken, det är ju främst olika länder som utnyttjar detta men även institutioner och privatpersoner. I dagsläget är det insamlingar från 229 länder som har säkrat sina fröer i valvet.
Det globala frövalvet på Svalbard är en säkerhet för framtiden, här förvaras fröerna nedfrusna till -18 grader och vid en eventuell katastrof där ett lands bevarade utsäde förstörs, kan man då hämta ut sina frön igen från frövalvet.
Man donerar alltså inte sina frön, utan de tillhör den som lämnat in dem.
Här en bild från bildvisningen där man kan se frövalvets konstruktion in i bergväggen. Det tog två år att frysa ner berget till – 18 grader ! 
Han var bekymrad över vår situation här i Sverige, här finns inga svenska fröförädlare kvar knappt. Alla de stora fröföretagen har flyttat utomlands.
Till 90 procent tas vårt genmaterial utifrån.
Problemet med detta är att utländska multinationella företag inte är speciellt intresserade av att ta fram frön som är speciellt lämpade för vårt nordliga klimat.
Sorter för Norrland kan vi väl bara glömma att de vill producera.
Idag pratas det mycket om lokalt producerad mat, närodlat och
årstidsanpassat har blivit viktigt och trendigt. Men Roland tyckte att
vi hade glömt det viktigaste, var fröerna kommer ifrån ! Om fröerna
produceras i södra europa så är ju maten i grunden inte närodlad.
Vi har redan tappat bort mycket av vårt matkulturarv i form av växter som försvunnit, många med unika smaker och egenskaper anpassade för vårt klimat.
Roland berättade att det idag finns:
ca 300 000 växtarter
ca 7000 utav dem kan utnyttjas i en eller annan form
120 arter av dem är värdefulla
30 % av dem står för hela matintaget över världen.
Ris, majs och vete svarar för hela 60 procent av världens kaloriintag !
(Vad gör vi om det kommer en farsot som slår ut hela skörden av någon av dessa tre arter ? Kanske dags att börja bredda sin mathållning eller ???)
Han visade också ett roligt diagram som i stort sett gick ut på att ju mer olika sorters växter man åt, ju friskare blev man och ju bättre mådde man ! Bäst på detta var några kloka orangutanger, de petade i sig inte mindre än ca 350 arter !!!
Biologerna som gjort diagrammet var sämst, de åt så få sorter så de var nära döden :-)) (enligt diagrammet då alltså)
Lyckades inte få till någon bild på föreläsaren, men här poserar han på Svalbard. Har du funderingar på att åka dit är det visst bäst på vintern 🙂
KLICKA HÄR så kan du höra Roland von Bothmer i en matdebatt i Norge.
Det känns än angelägnare efter en sån här föreläsning att fortsätta vara medlem i Sesam och bidra med det lilla jag kan till deras frölista, och att hålla gamla sorter i odling.
Det är många medlemmar där, främst mästare och gesäller, som gör ett fantastiskt arbete för att bevara vår inhemska mångfald genom fröodling. Det ger hopp !
Inatt hade det snöat, igår var det blankis här och väldigt halt (hört av säker källa) 
Stora orörda ytor som glittrar i solskenet.
Man kommer fort fram på skridskor.
Jag håller mig till sparken idag, farten räcker till mig.
Sen parkerade jag mig i solskenet på lånad stol vid släktens brygga. Aaaahhh! 
Hittade Pors-buskar och kunde inte låta bli att ta med några kvistar hem. Bladknopparna är fantastiskt vackra.
Ingrid provade fiskelyckan med att pimpla lite…men njet…no fishyfishy !
Långt därborta på andra sidan ligger Mariestad. Någon i familjen kände sig hågad att promenera över isen dit….det var inte jag. 
När jag gick utefter strandkanten såg jag denna stenmur uppe i skogen. Den ringlade sig iväg inåt skogen. Jag blir alltid full av beundran när jag tänker på forna tiders brukare av jorden. Hur de måste ha släpat. Phu, man känner sig lat i jämförelse med dem. 
Kom på mig själv i skogen att jag gick och kollade efter kantareller, lite fel årstid för det eller 😉 
Bild från 
Kolla mer här:
