Idag plockade jag en bukett Dahlior till minne av min vän och fd granne Dagny som nyligen gått bort, 92 år gammal.
Den fina lila Dahlian har jag fått av henne och många andra växter också.
Som den ljuvliga Mårbackapelargonen, den ljusrosa överst till vänster och den röda stjärnpelargonen längst ner till vänster, som jag tror är en Friesdorf.
Dagny hade dem med från sitt föräldrahem, så då förstår ni att de är gamla.
Den här bladkaktusen är också en stickling från henne. Jag har även en orange sort som var den blomman Dagny kom med som inflyttningspresent när vi flyttade hit för 23 år sedan.
I trädgården finns det också minnen i form av perenner och buskar, bland annat en nästan svart akleja, en klätterhortensia, en jättestor Häggmispel och Rosenhallon. Man kan väl säga att jag hade en väldig tur som hamnade bredvid Dagny.
När man flyttar ut på landet som självhushållar-wannabe och hamnar bredvid en fd lanthushållslärare/rektor på lantbruksskola. Oj oj, så mycket kunskap jag har fått mig till livs genom Dagny, tänk så mycket lättare allt gick när man hade en levande uppslagsbok att tillgå. Dessutom fick jag ta över en del böcker när hon flyttade till äldreboendet för några år sedan, en härlig skatt i bokhyllan.
Jag minns med glädje många trevliga stunder tillsammans och saknar fortfarande att hon inte kommer knallande genom porten i syrenhäcken för en titt vad som är på gång. Hon tog stor del i mina barns uppväxt och var ofta med när vi firade skolavslutning, som gammal rektor så var det en viktig dag.
Och så gillade hon höns, så det var lätt att få hönsvakt när man ville åka bort 🙂 Men om kaniner tyckte hon inte, men hon tittade till dem ändå.
Idag var det begravning för Dagny på hennes födelseort.
Sov i ro min vän, jag minns dig med stor tacksamhet.
Hej Anna breve :-)Jo hon kommer nog genom syrenbusken ibland 😉 å dä gör mina nya fina grannar oxå, hi hi 🙂 Kram till dig
nee…har hon gått bort nu….vad tråkigt….jag förstår att det ändå finns en saknad inom dig efter dagny… jag vill ju tro att hon ändå nu kommer genom syrenbusken och hälsar på er OCH att hon även ser till sitt gamla hus där hon bodde i många år..då hoppas jag hon ser hur väl vi tar hand om hennes hus<3 hon får vara här oxå nu om hon vill<3jag beklagar din sorg lisa<3 nu känner hon frid<3varm kram<3
Hej Malin. Jo visst är det något särskilt med de där växterna man fått från dem som inte längre finns ibland oss. De är ändå ständigt närvarande på ett vis, för tanken går till givaren varje gång man ser växten. Så sorgligt med din svärmor, förstår att ni hade en fin relation, och vad tufft det måste varit när det gick så fort. Vilket bra beslut ändå du tog att börja blogga, så vi alla, både släkt och andra kan ta del din härliga blogg. Skön helg till dig också. Kram från mig.
Så fint du skriver om Dagny. Jag förstår hur du känner för dina växtminnen från henne. Det är så speciellt med sticklingar, frön och plantor som man fått från någon som inte längre lever. Men slutar inte tänka på ursprunget till växterna och minnet av människan lever vidare.Jag började blogga i februari när min älskade svärmor drabbades av extremt aggressiv cancer. Hon fick ont i magen vid nyår och dog den 25 februari bara 74 år. Min man bodde hos henne i Danmark under nästan hela den tiden. Jag var så förtvivlat ledsen och ensam att jag bestämde mig för att göra något för att få en paus i kaoset och sorgen så jag öppnade mitt bloggfönster. Nu vet jag att hennes vänner och syskon läser min blogg för att få ta del av vårt liv även om Vivi-Ann tyvärr inte kan få vara hos oss. Det känns väldigt bra och väldigt naturligt. Som du säkert förstår har jag växtminnen tillsammans med Vivi-Ann.Ha en fin helg LisaKram från Malin