Summering av året brukar jag ju alltid göra, men i år känns det motigt.
Vad ska man säga om 2018 ?
Arbetssamt, skadefyllt, jordallergi, torka, alldeles för varmt, arbetssamt, arbetssamt…. Jag trodde nästan jag skulle bli knäpp på vattningen…
Haha, svårt att hitta något positivt känner jag – men visst finns väl det också. Skörden var ju lysande på mycket, det som man hann vattna. Det var väl egentligen kålen bara som inte gick bra alls i värmen. Den vill ju ha det betydligt kallare.
Vintern tog sitt grepp redan i januari och vi åkte skridskor på damm-isen och skidor på ängen och kanade upp och nedför kullen. Aldrig åkt så mycket skidor på hemmaplan förr 🙂
Rejält kallt med jämna mellanrum. Inte en suck att starta i växthuset i februari, det fick bli inne i bostadshuset.
I mitten på mars drog vi igång i bubbeltältet trots kyla och en massa snö. Elmätarn snurrade för fullt 😉
Drabbas av allvarliga allergiska besvär av jorden, som nästan sätter stopp för förodlingen. Sjukvården har bara ett råd att ge – låt bli jorden!
Jag kör på ändå, men är tveksam om jag fortsätter om det blir samma till våren…Inte en chans att börja rensa i perennkrukorna i tunneln som brukligt i mars. När plantorna växte till behövde de en massa vatten som fick bäras från huset till växthuset. Slutet på mars och vårblommorna lyser med sin frånvaro.Början av april verkar det lite trevande släppa på värsta kylanMen allt är rejält frusetInte ett liv i tunneln, hård tjäle i alla krukorÄntligen rör det på sig i mitten av april, våren kommer…Bra nederbörd under vintern hade fyllt på vår bevattningsdammOch sen poff!!! så skulle allt ske på halva tiden mot normalt. I början av maj kom värmen ordentligt. Ja hur hann jag det undrar jag…Vågar man hoppas på att det ser ut så här våren 2019 ? Då behövs nog minst 300 mm regn eller snö. När det var dags för utplantering var det så hett så jag fick spänna skuggväv eller ha parasoll för att kunna plantera. Både för mig och växterna behövdes det. Vi har så skyddat läge på kökslandet, vilket ju verkligen är en fördel kalla år. Men varma år straffar det sig. I växthuset och polytunneln var det som värst med värmen. I sommar kändes det nästan som ett straff att ha växthus. Växterna led, kiwin gulnade, inte ens tomaterna orkade växa när det var som varmast. Törstiga var vi både människor, djur och växter. Och i dammen sjönk det undan för undan som inget regn kom. Vår dricksvattensbrunn har också sjunkit till oroande låg nivå, fortfarande i december får vi tänka oss för hur mycket vatten vi använder. Skadar mitt knä i början av säsongen och går förmodligen och snedbelastar för i slutet av juni kraschar ryggen efter tomatplantering. Får hålla stängt en vecka när det är som värst ont. Det som får vatten växer till enorma storlekar !Skogsträdgårdsplanteringen från i höstas lever farligt. Fredrik gör några tappra utryckningar i juli med traktorpumpen och räddar de flesta från döden. Ett antal klarbärsträd stryker dock med. Vi får även köra nödvattning med traktorn upp till trädgården runt huset eftersom vi inte kan ta ur brunnen. Tidig skörd blir det! Jordgubbar i början av juni och tomater i slutet av juni hör inte till det vanliga. Massor av fikon, de kom i två omgångar så jag kunde äta fikon hela säsongen-fantastiskt ! Ja en fantastisk skörd av det mesta verkligen! Bären bar verkligen mycket i år.
Det var bara mina amerikanska blåbär som torkade bort och blev till russin, jag hoppas buskarna överlever…I slutet av sommaren känns det nästan övermäktigt när inget regn kommer. Vi hör att det regnar på annat håll, men här är det ständigt torrt. En av dagarna när jag jobbade med perennerna ute på plantborden hämtade jag termometern i tunneln och slängde den på marken bredvid där jag stod och jobbade eftersom jag upplevde det så otroligt varmt. Den dagen pendlade temperaturen mellan 40 och ända upp till 50 grader mot det förbrända gräset där termometern låg. Jag har i alla fall aldrig upplevt något liknande under de åren vi har bott och odlat här sedan 1989. Hösten kom med ÄNTLIGEN lite trevligare temperaturer. Och vi fick en hel del gjort i blivande skogsträdgården/foodforest. Känner mig så nöjd att ha planterat ut ca 500 växter som har stått och väntat i kruka, en del i flera år.
Men inte kom det något regn…Känns som det varit en lång fin höst. Temperaturen har pendlat lite upp och ned men mestadels milt och bra arbetsväder. Varit skönt att kunna jobba ikapp lite av det som blev åsidosatt under sommarens vattning. Och skörda har man kunnit göra hela långa hösten ända till nu i december. Denna bild från slutet av oktober. November kom med nattfrost men många fina dagar. I veckan såg dammen ut så här. Vattenytan har inte rört sig något uppåt under hela hösten. Men i veckan såg mannen att den nog stigit med 5-10 cm. Det är fortfarande ca 150 cm lägre än vid förra årsskiftet så nu gäller det att hålla tummarna att det snart börjar ösa ner! Helst i form av regn 🙂
Bloggen har fått stå tillbaka denna säsong när tiden inte räckt till. Instagram och facebook går så mycket fortare att publicera på. Men lite tråkigt är det allt!
Därför blev det ett långt… och fy så gnälligt inlägg. Men som odlare var inte denna sommar kul !
Så 2019 kom igen och visa mig så mycket bättre !
Gott nytt år till er alla som tittar in här
Tack Herr Axel 🙂
Vad fint =)
Oj Anette, bältros är verkligen besvärligt, och stress tillsammans med
det är väl ingen bra kombo. Hoppas du slipper få om det <3
Jag
vet inte riktigt vad det är som triggar mina symptom, men jag tror att
det är mögel. Jorden var väldigt mycket vitt i i år, redan från start.
Värst nässelutslag i våras och då kändes det ju som kontaktallergi men i
höst har det känts mer luftburet. Anette på Boäng har ju blivit sjuk
när hon river ur växthuset och delade denna länken .
Kan ju vara något sånt. Blev sjuk när jag tog upp potatisen också, den
hade jag hö på och det var nog rätt mögligt på en del ställen.
Ja
vi var nog många som slet alldeles för mycket i år med våra odlingar.
Jag känner mig sliten och fortfarande stressad…eller mest frustrerad
över att jag inte tar mig fram som jag ska, inte kan huka mig eller
ligga på knä.
Kärra
vatten är verkligen ingen höjdare. Jag är så tacksam för att vi numera
har vår bevattningsdamm och jag har kunnat vattna med slang. Annars hade
jag fått stänga, det hade aldrig gått. Minst 8 kubik om dagen räknade
vi på att det gick åt.
Är annars nöjd med min försäljning trots
att jag bara sålde i maj, i juni/juli var det i princip tvärstopp-playan
lockade kunderna mer som sagt 🙂 Hade jag nu bara haft ettåriga plantor så kunde de ju åkt
på komposten, men perennerna vill ju ha vatten varje dag även när jag
har stängt. Jag har lite att fundera på över fortsättningen här… Om
det blir som experterna utlovat med 5 års ytterligare torra år, då
återgår jag nog till att odla enbart till husbehov och bygga vidare på
min foodforest.
Och du har så rätt, vi är lyckligt lottade som
kan gå till butiken och handla det vi inte fick fram själva. Går ingen
nöd på oss. Jag är också tacksam över allt det goda som ändå blev trots
vanvård och torka i odlingarna.
Instämmer i din innerliga önskan och hoppas på 2019.
Läste någonstans att årets ord var fruitfulness-nu skulle vi få lön för mödan 🙂
Kram
Lisa
Fasen alltså, jordallerlgi! Är det kontaktallergi eller luftburna partiklar? Klart man ska redovisa det faktiska läget och inte måla allt i rosenrött som det gärna blir på sociala medier.
Nu kan väl 2019 bara bli bättre! Även om jag bara odlar för eget bruk så var verkligen det gamla året kämpigt här också, började med bältros som hängde i hela våren, stressen att hinna ikapp efter sena våren, växter som inte kom ut, för varmt i växthuset, ohyra och torkan. Vi körde 3 kbm med traktor från sjön varje kväll bara till grönsaker som inte kunde täckodlas. Mycket fick vattnas för hand. Vid nåt tillfälle, efter den vanliga tretimmarsrundan visste jag inte om jag vattnat där tidigare på kvällen eller det var igår. Allt flöt ihop. Fotojobben och skrivandet blev lidande. Jag ställde in all delaktighet i julmässor för att vila upp mig och hinna ikapp under vintern. Men som sagt, det blev mycket mat av allt slit. Alltid en tröst.
Vad jag förstått så var sommaren påfrestande för många i odlings- och växtbranschen. Flera kursade. De som inte hade problem med bevattningen hade ändå svikande kundunderlag. Man drog väl sig generellt för att ta hem plantor som skulle skötas i värmen och låg vid stranden istället.
Nej, låt dessa sorgliga erfarenheter läggas till handlingarna som en påminnelse över hur bra vi har det som ändå inte behöver svälta till råge på allt. Våra förfäder kanske hade fått gå från gård och hem. Emigrera.
Innerlig önskan om ett friskare och normalare 2019 på alla sätt!
Kram
/Anette