Lördagen tog vi oss i hampan och åkte till stugan på Torsö för att konservera jollen inför vintern. Så nu är den inpackad, skönt !
Pumpen kom in i huset också.
Dimman låg som ett lock, man såg inte ens sjön utanför vassen.
Lite synd, men man får väl njuta av det lilla som syns istället.
Hittade en snöbärsbuske i skogen.
Våran kluriga björk. När jag var liten tyckte pappa det var så roligt att sätta upp mig på den, men det tyckte inte jag, för den var alltid full med skogsmyror som hade myrstig på stammen. Jag HATADE myror när jag var liten.
Det här är värsta ogräset…Harris. Ett slags ginst som blommar med gula blommor. Den växer vild på norra Torsö och för många år sedan hämtade mina föräldrar hem en liten frösådd, oj oj, nu är den ÖVERALLT !
Men den är väldigt fin som kransmaterial eftersom den har gröna stjälkar även på vintern.
Vill du veta mer om den finns det att läsa på Wikipedia här
Mammas praktfulla Rhododendron, 5-6 meter hög. Växer på bergskanten med ständigt sipprande vatten. Oj så den verkar trivas. Den är snart 40 år, för den är planterad när min lillebror var nyfödd.
Lite fanns det kvar som blommade, det verkade inte ha varit frost härute på ön.
Skogen bjuder på vackra svampar, eller kanske är det tickor ?
Snygga är de i alla fall.
Man skulle vilja ta hem dem allihop.
Men det var bara de här som fick följa med hem. Tänk, kantareller i mitten på november, vilket konstigt år !
Och dagen ägnades åt att gräva bort ogräs i ena kåltunneln. Hönorna fick de sista broccoliplantorna där, så blev de glada 🙂
Skön söndagskväll till er alla !
Hej Tyra !
Tackar. Ja burr, burr, men vi har klarat oss länge i år, i fjol var det redan snötäckt här vid denna tiden. Nu hoppas vi på en tidig vår också 🙂
Hej Harrieth !
Ja du ser ! Klart att du ska plantera för framtiden vännen, det gjorde du alldeles rätt i ! Nu är det verkligen underbart att gå i skogen, inga myggor och inga blinningar, hurra vad bra ! Fina versen oxå, tack !
Oj vilket maffigt och sagolikt vackert inlägg Lisa. Vilka svampar du hittat. Ja nu så kommer den snart…burr…den långa kalla vintern. Men so far so good, vilken fin inledning, halva november har ju gott ;D Kram Tyra
Vilka härliga bilder ifrån” öna” och ert Paradis, kul att se den stora park Rhododendron. Den som lever får se, mina. ………om dom får stå kvar, som sagt…..Jag hittade bara en kantarell , men fick en underbar skogspromenad.
Lär mig du skog att vissna glad en gång, som höstens gula blad en bättre vår snart blommar
Då skogens träd grönt skall stå, och sina djupa rötter slå i evighetens sommar
Hej Helena !
Ha ha, ja sååå lastgammal är jag inte 😉 Javisst ser det ut som en sadel, i hästtokiga yngre tonåren var den en häst 🙂 Mycel kan det nog va, skumt såg det ut i alla fall. Kram !
Vad roligt att björken finna kvar!Den har ju som en sadel av mossa.
Jag tror det är nån slags mycel under fågelbordet hos mig.
Vi matar bara med solrosfrön just där.
KRAM från mig!
Tack Erika !
Vad skoj att du hittat in hos mig, nu ska jag se om jag hittar dig 🙂
Hej Ida-Malena !
Hade du bott närmre kunde du kommit hit på kantarellmacka 🙂
Hej Laila !
Jovisst är det en ö, en stor sådan. Numera finns det bro ut men när jag var liten åkte vi färja över. Ja man får passa på att njuta, med fjolårets november i starkt minne.
Hej Ruben !
Tack ! Ja det är underbart när man kan stryka saker från listan 😉 Ska hälsa modren att den är förbålt pampig, hi hi !
Stämningsfulla bilder! Vad skönt när man kan boka av alla måsten inför vintern!! Hördu, din mamma har en förbålt pampig rhododendron! Idealläge.
Ha det gott!
/Ruben
Vilken fin rhododendron! Härligt ställe ni har där på ön(?)!
Njuter varje dag av denna konstiga november – torkade trattisar och ringblommor i förrgår!
Ha det gott!/Laila
Åh kantareller! AVUNDSJUK!! 😉
Vilken fantastisk blogg! Googlade hur man förökar blomsterlönn och kom in här. Fick massa inspiration!
Hej Anna !
Ja stugan är myspys med sjöutsikt och allt (när det inte är dimma då). Rhoddisen är i en klass för sig, ibland undrar jag varför de inte satte fler när den trivdes så bra. Fast stugan var ju tänkt att vara mitt i naturen utan krav på för mycket skötsel förstås.
Så härligt ni måtte ha det där på ön! Fint med träd och buskar som man har minnen till – att de står kvar efter så många år. Din mammas rhoddis är ju magnifik!Kram Anna Vattenkanna